I torsdags så kom min familj upp och den här gången så följde även Sofie och Jonas med upp, vilket jag inte blev förvånad över eftersom att dom också ville träffa sin systerson. Så det var mamma, pappa, Jonas, Sofie och Filip som kom upp.

William och vi fick en stor blöjtårta med diverse bra saker i och världens gulligaste nalle i. Han fick även två skjorta, jens, bodys, mjukisbyxor, strumpor, tavla, gipsavgjutning och en söt jumpsuit.

Så ett stort tack till min familj för alla fina presenter och till Carina D. för kläderna! :)

Även ett tack till Patriks pappa, syster Jessica och Anders för kläderna och solglasögonen som vi fick tidigare i veckan.

Under torsdagen så gjorde vi inte så mycket eftersom att dom kom rnt 16:00. Vi satt mest hemma hos oss och tog det lugnt och alla blev helförälskade i william. :) Mamma fixade god kvällsmat till oss allihopa.

I fredags så åkte vi ner till Sandviken och handlade lite mat på Willys. Sofie var snäll och körde oss ner och pappa var snäll som höll oss sällskap och som hjälpte till när vi handlade.

När vi kom hem så hade mamma varit så gullig och dammsugit åt oss och bakat supergoda cupcakes som vi skulle ha lite senare när Patriks mamma med sambo och syskon kom. Men fram tils dess så ville alla gosa med William och ta en massa kort på oss och honom. (mest honom såklart)

Runt 18:00 så kom Patriks mamma, Stefan och några utav Patriks syskon, Jennifer, Fredrik och Alexandra. Utav dom så fick William en fårfäll och lite kläder. Tack så mycket för dom presenterna :)

Sen fixade mamma god kvällsmat igen, så god så att jag inte ens orkade äta upp allting!

Igår så tog vi det mest lugnt och passade på att njuta utav hela situationen. Vi har våran underbara William och så hade vi min familj där. Jag kunde nog inte varit lyckligare. Mamma och pappa tog fina familjekort på mig, Patrik och William. Sen så hjälpte dom oss att bada William och gud så söööt han var i morgonrocken som Sofie hade köpt till honom i maj.

William gillade för övrigt att bada. Han låg där i och var så nöjd så. :) Gullungen vår!

Idag så åkte dom hem ganska så tidigt (innan 09:00) och det känns redan väldigt tomt här utan dom. Dessa dagar har gått på tok för fort. Och vi träffas väldigt sällan så det är lite jobbigt när dom åker hem eftersom vi alltid har så kul ihop när vi ses och Patrik triv också riktigt bra med min familj och dom med honom så det känns när v skiljs åt. Men snart ses vi igen. :)

Jag vill tacka hela min familj för alla presenter och för att dom kom upp, men jag vill tacka mamma lite extra för all mat hon lagade, för att hon städade, hjälpte oss med badet och gav bra tips och råd om diverse olika saker. Men jag vill även tacka både mamma och pappa för alla fin kort som ni tagit och för all hjälp vi fått tidigare och även nu under dessa dagar. Ni är guld värda, mina underbara föräldrar! <3

William hos mormor <3

William hos morfar <3

William hos farmor <3

William hos moster Sofie <3

William hos morbror Filip <3

    Älsklingen med den fina och tuffa blöjtårtan <3

(hade tyvärr ingen bild på Jonas när han håller i William på min kamera, men tror att Sofie kanske tog en med sin så det får komma senare)

Hej!

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen och det beror helt enkelt på att den 15 Augusti så kom våran underbara älskade lilla son till oss! Det är precis vad det här inlägget kommer att handla om.

Den 14 Augusti kom Patrik hem lite senare ifrån jobbet än han brukar göra eftersom att han träffade sin pappa på vägen hem så Patrik var inte hemma förens 16:30. Ungefär runt 16:40 så kände jag av första värken och dom kom med 10-15 minuters mellanrum så vi trodde att det kunde börja komma igång, men det ökade inget märkvärt innan vi gick och la oss vi 21.00-21.30 Men jag vaknade med jämna mellanrum och Patriik 10 minuter senare och precis då fick jag en ganska så kraftig värk så han blev klarvaken. Strax innan klockan blev 01:00 så ringde vi in till förlossningen och dom rekommenderade att jag skulle ta lite alvedon och duscha eller bada varmt, så jag tog lite alvedon och la mig i ett varmt bad som Patrik tappade upp åt mig.

Värkarna blev bara värre och värre så lite innan 04:00 så ringde vi in igen och då sa dom att vi kunde åka in. Så vi ringde taxin här, men dom var inte bemannade och sjukresor kunde man inte ringa mellan 22:00-06:00 så vi ringde till förlossningen igen och dom rekommenderade oss att ringa till Gävle taxi så det gjorde vi. 40 minuter skulle det ta innan dom kunde komma hit.

Ca 05:10 kom taxin och vi åkte in. 30-45 minuter senare var vi inne på förlossningen och dom satte CTG på mig 06:00. när jag hade 5 minuter kvar på tiden med CTG:n så kunde jag inte ligga ner längre för att det gjorde så ont så jag satte mig upp och sköterskan kom in och skulle kolla hur mycket jag hade öppnat mig. (5 dagar tidigare så var jag öppen 2 cm). Vid 06:40 var jag öppen 4 cm.

Vi fick förflytta oss till förlossningsrummet för sköterskan sa när hon undersökte mig "ni kommer få barn idag". Jag blev helt överlycklig.

I förlossningsrummet så fick jag testa på lustgas och jag tyckte att det fungerade bra i början, men sedan blev jag lite rädd när Patrik sa "gumman, titta på mig. Gumman, titta på mig" Anledningen till att jag blev rädd var för att jag kände att jag började försvinna och att Patrik fick kalla tillbaka mig till nuet. Men lustgasen gjorde mig lite illamående så jag valde att inte använd den sen ändå.

En narkosläkare kom in och började förbereda för en epiduralbedövning, men han fick inte sagt så mycket mellan mina värkkar för dom kom så tätt. När han satt bakom mig och skulle förklara hur han skulle göra, innan han började för att jag skulle veta hur det skulle gå till så valde han att kalla in en barnmorska igen som skulle kolla hur öppen jag var för han tyckte att det lät som att jag var för nära krystningsskedet för mina värktoppar var väldigt intensiva.

Barnmorskan kom in väldigt snabbt och kollade och mycket riktigt så skulle jag inte hinna få någon bedövning. Jag var då helt öppen.  Några minuter senare fick jag börja kryst och 08:32 föddes vår lille son, William! <3

Patrik hade haft en svår period, tycker jag, med att försöka få mig att andas som man skulle och jag kan ju säga att det var enklast att andas med honom i början, vilket är ganska så logiskt. Men den sista halvtimmen så kunde jag bara andas med honom precis i början utav värkarna och precis i slutet. Under hela krystningsskedet så baddade han min panna vilket var underbart svalkande. Han var ett otroligt bra stöd och jag lät honom inte gå en meter ifrån mig, utan ville ha honom vid min sida hela tiden! Tack så mycket för allt stöd, hjärtat!

Det var helt underbart att få upp William på bröstet och att få se honom för första gången och få se Patriks lycka och glädje. Att få se min lilla familj! Den lyckan går inte att beskriva! Det var den bästa dagen i mitt liv, när jag fick se vår son för första gången!

Vi stannade på förlossningen i ett dygn ungefär eftersom att det var fullt på BB. Sen åkte vi hem.

William var och är fortfarande, hur snäll som helst. Han sov 4 timmar i sträck första natten innan han vaknade och vile ha mat, sedan sov han 2 timmar till. Så vi fick ändå sova väldigt mycket, men vi var vakna nästan 24 timmar innan vi gick och la oss.

Nej nu börjar det här inlägget bli lite väl långt. Lägger upp lite bilder på vår älskade William! <3

William, bara någon timme gammal <3

Patrik och William i vilorummet på förlossningen. Lite kvällsmys med pappa! <3

    William i taxin på väg hem. <3

Idag är det tisdag igen. Den 14 augusti är det och det innebär att vi nu är i vecka 40+4 och William verkar inte ha några planer på att komma ut till oss idag heller.

Helt ärligt så tycker jag verkligen synd om Patrik på nätterna nu. Han vaknar på grund av mig och frågar vad det är och först då vaknar jag och frågar vad han sa. Han vaknar för att jag ligger och verkar ha lite små ont ibland. Säger väl ett och annat också, men det är först när han frågar mig vad det är som jag vaknar och märker att jag har lite ont. Roligt det där, njae. I alla fall inte för Patrik.

Igår så var vi till barnmorskan igen för en kontroll och allting såg bra ut. Blodtrycket var nu normalt igen eller vad man ska säga. Vikten såg bra ut och hjärtljuden lät bra. Magen hade växt med 0,5-1 cm sen sist vi mätte. Så större blir han i alla fall, vår lille kille.

Hon bokade in mig på en ny tid på fredag, men hoppades på att jag inte skulle dyka upp, utan på att vi skulle ha fått vår lille kille tills dess. Men som det ser ut nu så kommer vi att behöva gå på den kontrollen också. Vi ska kolla blodtrycket igen och så ska jag ringa ner till ultraljudet och boka in en tid för koll där. Dom vill tydligen göra en koll när man är i v. 41+3 om man fortfarande inte fått då.

Jag börjar bli lite orolig för att vårt taxikvitto inte kommer att gälla när det väl är dags eftersom att dom satte sista datum 2 veckor efter BF. Men vi får väl se.

Igår kväll så lyckades Patrik somna så gott på bara någon minut. Skönt för honom, verkligen, eftersom att han var så trött igår och eftersom att jag väcker honom lite då och då under nätterna. Inte med flit såklart. Jag själv låg däremot vaken i ca 1 timme innan jag lyckades somna. Men å andra sidan så vaknade jag 01:28 utav att Patrik frågade vad det var och sedan somnade jag om igen och vaknade inte förens strax efter kl. 05:00 så det var faktiskt skönt att få sova lite. Men nu vill vi att William ska komma ut!

William, älskade lilla barn, kom ut till mamma och pappa nu. Vi längtar så otroligt mycket efter dig! <3

Idag är jag riktigt trött, men konstigt nog så var jag faktiskt ganska så pigg när klockan ringde vid 5-tiden då Patrik ska gå upp. Självklart följer jag med upp och håller honom sällskap innan han cyklar iväg till jobbet. Oftast så soover jag en sväng här på förmiddaggen igen, men idag så ska vi till barnmorskan igen på kontroll. Blodtrycket i första hand antar jag och sen ska vi väl kolla det vanliga, vikten, magen och hjärtljuden på lilla William. Kanske blir det till och med ett stick i fringret idag. Så idag får jag inte sova förens på eftermiddagen. Jag vet inte hur många gånger som jag vaknade inatt, men det känns som att jag aldrig riktigt somnade och jag vet egentligen inte riktigt vad det beror på att jag inte sov något vidare bra för jag har inte fast ont eller något sådant. Halsbrännan var värst innan jag somna så den berodde det inte heller på, men det är skit samma nu för trött är jag oavsett.

Patrik hade nog inte den bästa morgonen idag tror jag. Hans jeans-shorts gick sönder. Först så sprack dom bara lite grann och sedan sprack dom helt och hållet. Detta var vid bakfickan precis vid sömmen på den fickan så det kan inte riktigt ha varit så bra sytt där. Men det är också skit samma egentligen för som tur är så är ju sommaren nästan över. Det som är tur med det är att dom höll ju över sommaren i alla fall. Hade ju varit värre om dom gått sönder precis i början. Men jag tycker det var lite synd att dom gick sönder för dom var väldigt fina och satt bra på honom. Men det blir til att köpa nya till nästa år.

Det börjar bli fruktansvärt långtråkigt att bara vara hemma hela tiden. Finns ju liksom inte så mycket att göra och det känns som att man gör samma saker om och om igen. Helgerna går på tok för fort, men det är väl bara för att Patrik är hemma och då blir det genast mycket roligare.

Nej dags att äta lite frukost kanske och sen göra sig i ordning innan det är dags för besöket hos barnmorskan.

Ingen bebis ännu. Men vi vet att det är en liten William. Vi fick det bekräftat igen när vi åkte ner till förlossningen i fredags, som jag för övrigt hade tänkt att blogga lite om. Men först vill jag bara säga att jag tycker att ni ska gå in på Patriks blogg och läsa hans senaste inlägg. :) http://ostpackare.bloggplatsen.se

Ja, efter mitt blogginlägg i fredags så tog jag lite alvedon och gick och la mig i soffan. Lyckades sova nästan 1 ½ timme, men huvudvärken var fortfarande kvar när jag vaknade. Jag hade sms-kontakt med Patrik större delen av dagen och vid halv 12-tiden så gav jag upp kampen mot huvudvärken och ringde till förlossningen eftersom att jag skulle hålla koll så att jag inte fick ihållande huvudvärk som inte gick över. Efter att ha förklarat hela situationen för dom så sa dom att vi var välkomna ner under eftermiddagen för en kontroll. Jag ringde Patrik direkt efter som valde att gå hem tidigare ifrån jobbet för att följa med ner.

13:28 satte vi oss på tåget ner till Gävle och kom in till förlossningen ca 14:15 där dom började med att kolla om jag hade någon protein/äggviteämnen i urinen, vilket jag inte hade. Dom satte ctg och lät mig vara en stund innan dom kom in och kollade blodtrycket som var förvånansvärt bra och både hon och jag blev lite förvånade med tanke på hur högt det låg i måndags. Men inget mer med det.

Fick ha ctg:n på ett tag till innan en annan barnmorska kom in och sa att det såg bra ut, men inte helt okej. Det var en svacka på 3 minuter som gjorde henne lite fundersam. Hon frågade även om jag hade kännt av några sammandragningar, vilket jag inte hade gjort. Hon sa då att jag hade haft någr stycken enligt ctg:n.

Hon gjorde en undersökning och det visade sig att livmodertappen var nere på  1 cm och jag var öppen ca 2 cm. Så hon trodde inte att vi skulle gå över 2 veckor i alla fall.

Efter undersökningen så fick vi gå in i ett annat rum där hon gjorde ett ultraljud för att kolla hur det såg ut med fostervatten för vår lille kille och allt såg bra ut sa hon så hon var inte orolig och skickade hem oss igen. Så här är vi nu och bara väntar på att allt ska dra igång, men William verkar trivas bra inne i magen.

Vi har varit på en promenad fram till centrum och så tillbaka igen. Tog ungefär en timme. Jag hade ont i ländryggen under hela promenaden, vilket jag även har haft så fort jag stått upp eller gått. Sitter eller ligger jag ner så känner jag inte av någonting. Allt det här med smärtan i ländryggen började i fredags när vi kom in till Gävle och skulle byta till bussen till sjukhuset. Så jag undrar hur smärttålig jag egentligen är med tanke på att jag inte ens kände några sammandragningar under fredagen då jag hade haft flera stycken.

nej nu ska jag ta och avsluta här. Lånar en bild utav älsklingen.

P.S Puss på dig älskling! D.S

Jag med CTG:n. Som ni kanske ser så är jag bra less på huvudvärken här.

Jag vill börja med att be om ursäkt för att bilderna dröjer, men det är inte så jättelockande att rota fram kameran ifrån BB-väskan. Mitt minne är bra, men kort ibland så risken att jag kommer att glömma lägga tillbaka kameran i väskan är väl egentligen inte så stor, men den finns där och jag vill mer än gärna ha med mig kameran in till BB. Vi får se om jag orkar hämta den senare idag.

Jaha, vi har gått över och är nu inne på första dagen över. Lite tråkigt, men vi visste ju om det. 

Imorse så vaknade jag 04:50 med huvudvärk som går lite upp och ner i styrka, men som inte vill försvinna. Jag ska till att börja med vila lite och sen får vi se vad som händer. Funkar det inte med att vila och alvedon så måste jag ringa till förlossningen och prata med dom. Jag har ju fortfarande lite högt blodtryck om måste därför hålla lite koll på bland annat huvudvärk. Men jag hoppas att den ger med sig snart.

Patrik är just nu på jobbet. Förhoppningsvis sista dagen innan vår lille son vill komma ut. Annars så jobbar han bara en vecka till och jag kan inte förklara hur skönt det kommer bli att ha honom hemma med mig. Jag håller på att bli knäpp om dagarna. Det händer INGENTING! Allt känns så tråkigt. Kolla på film vill man ju helst inte göra själv, läsa är inte så roligt heller känns det som, men om Patrik säger att han vill läsa en bok på kvällen så hoppar jag på och läser en utav mina. Men jag vet varför jag inte orkar börja själv och det är för att den boken jag läser just nu är ganska så långtråkig än så länge. Den boken jag vill läsa ska jag ha med mig till BB, ifall att man skulle få tid till att läsa. (enligt flera listor på vad man ska packa ner så stod det något att läsa så därför packa jag ner den bästa boken)

Nej jag är så glad över att det är fredag idag så att älsklingen blir hemma några dagar i alla fall med mig. Saknar honom väldigt mycket om dagarna och vill ha honom hemma. Tiden går fortare och jag tänker inte lika mycket på att lilla William ännu inte kommit till oss. Så älskling, kom hem! Puss på dig!

Nä, nu ska jag vila lite, eller försöka i alla fall.

Idag är det 9 Augusti. Det magiska datumet! Det datumet som man har gått och längtat efter så otroligt mycket är äntligen här, men som vi förstod redan när vi fick det så skulle han inte komma idag. Inte än i alla fall. Allt kan ju hända på dessa 14 timmarna, men jag tvivlar på att han kommer att vilja titta ut idag.

Vi, precis som en del andra, längtar efter att han ska komma till oss nu. Men det gäller att ha tålamod och bara passa på att vila en massa så att man är någorlunda utvilad till förlossningen. Vilket jag hoppas på kommer bli inom en snar framtid. Väldigt snar. Men vi vet ju att dom brukar sätta igång en om man gått över 2 veckor så om två veckor borde han ju vara här hos oss.

Man har ju hört om folk som fått ett datum för igångsättning och då tittar barnen alltid ut någon dag innan så man kanske ska "hota" med det så att han vill titta ut ;) Haha Nej, men det är bara att le och se glad ut. Jag funderar på att packa om BB-väskan, men har inte bestämt mig ännu.

Bilder kommer väl ikväll hoppas jag. Nu ska jag försöka att gå upp och göra lite nytta, men orken vill inte riktigt finnas där så vi får se om man tar mig upp till köket. haha

Hej igen!

Det händer inte så himla mycket just nu. Dagarna är sig lika. Men jag tänkte att jag skulle ladda upp lite bilder ikväll eller imorgon. Bland annat på pannacottan som vi gjorde i helgen om jag får låna bilderna utav Patrik ;) Sen kommer även en ny bild på magen som vi tog i söndags.

Ja, annars då? Vi har BF imorgon och man börjar bli bra otålig. Visst vi har räknat med att vi kommer att gå över, men man blir ändå otålig. Antar att det hör till.

Igår kväll hade jag lite sammandragningar (som det inte har varit så mycket utav över huvudtaget hittills tycker jag) och även varje gång som jag vaknade i natt så hade jag lite sammandragningar. Imorse precis efter att Patrik hade åkt till jobbet och börjat jobba så kände jag av det igen och även en lite ömmande känsla i nedre delen av ryggen så vi kan ju hoppas att det är på gång snart. Men sen dess (mellan 7-8 imorse) så har jag inte kännt någonting så.

Videokameran har vi precis laddat ur helt och hållet så den ska sättas på laddning så att den är fulladdad tills det att vi kommer in så vi kan filma vår lille kille. :) Vi kommer inte filma någonting ifrån förlossningen ifall någon undra, utan det kommer filmas EFTER.

Jag saknar min underbara fästman och längtar så mycket tills han kommer att vara hemma med mig/oss och ta det lugnt.

Vi får se när bilderna kommer upp här, men håll ut.

Hej!