Pojkarna mina sover. Så jag tänkte att jag lika gärna kunde passa på att visa lite bilder på vad vi köpt under dessa två dagar som vi varit iväg. Mycket köpte vi på klädbytardagen, men lite begagnat och mycket lite nytt den här gången.
Vi köpte en ny förvaring till William i form av en trappa. Innan har vi haft en kub, men den flyttade vi ner till vardagsrummet istället. Förvaringen är köpt begagnat.

Med ett enda ord kan jag beskriva årets klädbytardag i Gävle på polhemsskolan och det ordet är kaos. Det var folk överallt och ställde man sig på ett lugnt ställe och ställde ner sina grejer på golvet någon minut så var folk framme och tänkte börja rota fast man stod precis bredvid. Nej vi kommer nog aldrig mer att åka in till Gävle utan vi håller oss nog till Sandviken. Dock så får man ju ge Gävle lite credit för att dom hade organiserat det bra med skyltar och pojkkläder i den storleken där och i den storleken där. Samma medtjejklädet, skor och leksaker. Både Ockelbo och Sandviken har den säljaren har sitt där och den där så man måste med andra ord gå till vaje bord för att kolla.

Igår var vi in och handlade lite (en hel del) och det var skönt att dela upp allt på två omgångar. Bilder kommer sen. Nu ska jag sluta innan jag blir åksjuk.

Bara dom senastr två-tre veckorna så har det mer eller mindre börjat spotta ut ord ur Williams mun. Ord som bara vi förstår än så länge.

Redan i Juni kunde han säga;
mamma (ma-ma),
pappa(ba-ba)
lampa (ba och ba--ba).

Nu säger han
tittut (tittej, tittit och titti brukar det låta),
titta (ti-ta)
vad är det (vaite låter de som ungefär),
där (dä)
och så säger han mycket kaa-kaa och och kakaka vilket vi inte riktigt har lyckats lista ut vad det är än. Han använder det i så olika sammanhang, men vi skulle gissa på katt och tack. Han kan vad vovven säger (ouh-ouh/oh-oh och of-of brukar de bli)

Det är inte alltid som han säger så här, men det kommer då och då olika ord någon gång varje dag. Vi hat bara hört han säga vad är det två gånger.

Igår när Patrik kpm hem och öppnade dörren så tittade William mot dörrren och sa hejy typ så ungefär. Har aldrig hört det förut och vet inte om han menade hej eller om det bara var en slump att han råkade säga så just då.

Vi gick aldrig iväg på sång och lek igår för William var så täppt i näsan och rosslig. Han vaknade senare än vanligt och var bara vaken i 2 timmar och under den tiden som jag stod och diskade efter frukosten så låg han på golvet och gosade med sin snutte eller satt vid mina fötter och var lite ledsen så vi gick in till vår säng.
5 minuter senare så sov han och lät ännu värre när han andades. Så då valde vi att vara hemma stället.

När William vaknade upp så lät han inte lika rosslig, men näsan rann fortfarande. Under hela dagen så ble han sakta bättre.

Imorse när han vaknade så lät han lite täppt, men inte alls samma som igår. Näsan rinner inte än så länge heller så det är ju helt klart på väg åt rätt håll. :-)

Nej nu ska hi greja. Bjuder på en bild ifrån imorse när vi vaknat och William fortfarande sov, fast i våran säng efter han vaknade i panik under natten och var svårtröstad så fick han komma in till oss. Men också en från igår.

Jag har gått en 3-årig IT-media utbildning på gymnasiet. En utbildning som jag egentligen aldrig varit intresserad utav till 100%, men jag gick den för att jag ville testa något annat. Var trött på lilla Lysekil och allt runt omkring.

Jag valde egentligen helt fel utbildning och den valde jag med en liten del utav min hjärna. För jag skulle egentligen ha lyssnat på mitt hjärta och resten utav min hjärna som förstod vad som var rätt hade tydligen blivit blockerad utav den lilla delen av min hjärta som sa åt min att ta den här media utbildningen.

Jag tror dock att det var det rätta ändå trots allt för utan det valet så hade inte allt som har hänt, hänt. Allt har en mening. Hade jag valt den utbildningen som jag egentligen hade velat gå så hade jag troligen aldrig träffat Patrik och vi hade aldrig fått vår underbara son, William.

Det är ännu inte försent att följa hjärtat. Mitt hjärta sa när jag sökte till gymnasiet att jag skulle läsa barn och fritid, men hjärnan sa media.
Jag har nu i dessa svåra jobbtider övervägt att börja studera igen.

Jag har länge velat bli förskollärare.
Jag har alltid älskat barn och jag har länge sagt att jag skulle vilja bli barnmorska eller förskolelärare.
Barnmorka känner jag att jag inte klarar av för jag är inte intresserad utav medicin vilken är en fördel om man är eftersom man först måstr läsa till sjuksköterska och arbeta som det i minst 1 års tid innan man kan studera vidare.
Förskolelärare har alltid varit lockande och eftersom att jag alltid har älskat barn och är intresserad utav deras utveckling så skulle nog ingen utav kurserna vara tråkiga.

Jag funderar ständigt fram och tillbaka på vad jag ska göra, men ibland funderar jag på att inte fundera så mycket utan bara våga chansa lite. Vi lever bara en gång!

Igår började dagen med två maskiner tvätt för att en timme senare starta den tredje och där med sista maskinen för det här tvättpasset.
Under de sista timmarna på vår tvättid så passade vi på att slänga lite skräp och även göra oss iordning för vår lilla utflykt.

Min faster, Carina, hade frågat om vi ville följa med och bada. Det ville vi ju självklart. Vi älskar att bada och William trivs verkligen som fisken i vattnet.
Vi började med att fika lite när vi kom dit eftersom att klockan var vid lunchtid. William fick pannkakor som han verkligen gillar precis som alla andra barn.
Efter det så badade vi i ca 1, 5 timme. William plaskadr och skrattade så härligt när vi busadr med honom.

När vi kom hem så tog det bara en halvtimme innan han sov. Haha. Sötnosen vår.

Idag ska vi iväg på sång och lek och efter det ska vi ta en promenad med Sara och barnen om vädret tillåter. Förra veckan tog vi en fika istället bara för att regnet vräkte ner. Så vi hoppas på bättre tur idag.

Nej dags att göra något här hemma.

Idag är en såndan dag då man ångrar att man gick ur sängen.

Jag vaknade (säkert innan klockan var 04:00) utav att Patrik inte kunde sova längre så han gick upp. Litr senare kommer han in och frågar om jag sett hans hörlurat för han skulle ut och springa. Det är väl ungefär här allt börjar. Han hittar dom inte och fick istället låna mina. Så det var väl intr hela världen. Jag sov vidarr och vaknar runt klockan 06:00 utav världens sötaste och underbaraste lilla barn som var hungrig. Så när han hade fått sin välling så somnade han om vilket sällan händer.

Jag klivet ur sängen först 07:00 och Patrik har då kollat igenom nästan hela lägenheten efter sina hörlurar så efter att vi hade ätit frukost så började jag hjälpa honom.att leta vilket ledde till att vi börja rensa lite här hemma och även organisera om lite grann. Nu hittar jag inte ett viktigt papper. Jag blir så trött på sånt här. Samtidigt som vi gör det här så leker den som inte grejar med William och emellanåt leker vi båda två med honom så livet är bra underbart när man är med vår lillaälskling! <3i

William var riktigt täppt inatt så nu ikväll jag jag gett honom lite droppar så att han ska kunna andas bättre.
Den här förkylningen har gjort så att han är tröttare vilket är ganska så självklart för det brukar ju en annan också vara. Eftersom att han är tröttare så sover han på helt andra tider. För tills för bara några minuter sedan så har han och jag väntat in pappa Patrik som är/varit på intervju och fystest för deltids brandman. Jag vet ännu inte om han är kvar för jag har inte fått tag på honom.

William bökade runt och hade svårt att komma till ro. Det är väl förkylningens fel så det tog ca 1,5 timme innan han somna ikväll.

Innan idag när vi var ute på en promenad så regnade det. När vi kom hem så hade det slutat. William var klädd efter vädret så han fick plaska lite i några vattenpölar innan vi gick in. Han älskade det.