Ikväll så skar vi upp lite vattenmelon till oss allihopa. Vi tog klassiska skivor och William fick mindre bitar.
Varje gång han skulle ta en bit så sken han upp och sa "Ninon!" Första gången som han säger melon. Det kommer en hel del nya ord från honom hela tiden och vissa dagar kommer flera stycken. Det åe alltid lika roligt oavsett hur många de kommer och hur långt/kort tid den är emellan dem.

Det är så roligt att se att han är intresserad av nyttiga saker så som banan, äpple, melon, gurka, broccoli och så vidare. Men de jag nämde nu är de han oftast säger när vi är i affären och ska handla. Vår söta älskade lilla kille!

I fredags så fick jag äntligen återse mina två älsklingar efter en halv dag i skolan, en försenad buss som gjorde så att vi fick stressa till tåget och så fick jag köpt den sista boken till den här kursen av en tjej i Gävle innan jag äntligen kom fram.
William var som väntat lite mer tillbakadragen, men glad att se mig. Han pekade på mig och sa mamma, men när jag pratade med honom så var han lite fundersam. Det släppte snabbt och det är alltid lika skönt när allt återgår till det normala. Vi hade en myskväll i sängen framför tv:n allihopa och William somnade mellan oss så han fick ligga kvar där hela natten.

På lördagen så gick vi upp tidigt för att kunna åka iväg till Gävle tidigt. Vi kom till Gävle och 09:30 så hade vi parkerat bilen, betalat för att få stå där i 2 timmar och ställt oss i kön för att komma in på klädfyndardagen som öppnade 10:00. Vi hamnade längre bak den här gången, men när vi kom in i rummet med pojkkläder i stl. 98-104 så var det väldigt lite folk och vi hittade en hel del.
Vi gick sedan vidare för att kolla lite mer på dek storleken han har nu och den han är på väg in i nämligen 86/92. Där var de nästan inga alls och vi gjorde lite fynd där. Inte lika mycket.
Vi gick ner två trappor i skolan som de höll till i och gick in till alla bebiskläder och hittade några plagg till lillkillenni magen och sen hittade jag 6 gravidtroppar och 7 amningstoppar. Sedan ställde jag mig i kön för att betala. Efter ca 10 minuter fick Patrik och William gå ut för att betals för en timme till då kön hade rört sig ett steg frammåt. Efter ytterligare 40 minuter så fick vi betalt och satt oss i bilen för att äta och storhandla mat för månaden innan vi begav oss hemmåt.

Igår tvättade vi upp allt vi köpt och även de vi hade i tvättkorgen sedan veckans gång. Sen tog vi det bara lugnt.
William kom aldrig till ro under dagen så han somnade vid matbordet strax innan 18:00. Sen sov han för natten och sover ännu jag ska snart gå in och väcka honom för han ska ju till dagis idag så att jag kan plugga. Har ju en hel del att läsa och skriva nu igen.

Men lite bilder ifrån klädfyndardagen tänkte jag bjuda på.

Idag är det torsdag. Det betyder att imorgon är det fredag och jag kommer att få träffa mina killar igen! Det betyder också att vi avslutade vår första kurs i tisdags (bara en uppgift som ska in imorgon och rättas). Det innebär alltså att igår startade nästa kurs som ska hålla på i 10 veckor.

Idag börjar det kännas att man har en innevecka här uppe. Jag är otroligt trött. Det blir så intensivt när man har dessa veckor. Jag förstår inte hur folk klarar av att sitta i skolan hela dagar så som vi gör på våra inneveckor. Inneveckorna tar så mycket energi av mig i alla fall. På kvällarna är jag så trött så jag orkar inte plugga. Därför försöker jag att plugga på mornarna så att jag ska komma någonvart istället för att vänta tills nästa vecka. Därför ska jag göra mig i ordning nu och sedan sätta igång.

Bjuder på en gammal bild

Jaha då var man vaken igen.
Igår morse satt jag och pluggade i ca 1 timme innan jag gjorde frukost och sedan gick till skolan. Idag ska jag läsa igenom mitt tal som jag ska hålla så att det känns bra. Kommer läsa det några gånger och sedan börja kolla upp nästa kurs som startar imorgon. Kollade lite igår och skrev även ut studiehandledningen, men den blev i svartvitt så idag ska jag sätta lite färg på vad som är böcker vi ska läsa, vad som är artiklar och vad uppgifterna går ut på samt när de ska in/redovisas.

Igår var en stor dag för mig kan man säga. Jag har nämligen bestämt mig för att sluta med socker. Då är det i första hand godis, kakor, glass och läsk.
Under den här graviditeten så har jag haft en del olika sug och godiset har varit ett av dem, men det är ju varken bra för mig eller vår lilla kille i magen så jag ska sluta helt nu. Endast vid födelsedagar och andra stora högtider kommer jag att tillåta mig själv att äta LITE.
Det här beslutet är någonting som jag valt att ta själv för att jag ska må bra och bli en sundare människa. Det är ingen som har tryckt på utan det är ett medvetet eget val jag gör. Jag vill leva länge och finnas här för mina barn så jag ska bli en sundare människa.

Igår gick jag in på affären på väg från skolan och köpte lite nötter och några bananer. Den största utmaningen då var att jag var hungrig och det är oftast då som godiset har lättast att smita ner i korgen för de flesta. Nötterna var mer eller mindre omringade av godis så det var bara att bestämma sig och genomföra det vilket jag gjorde. Visst nu blev det salt på nötterna, men jag villr ha mycket för pengarna eftersom att jag har bestämt mig för att sluta så nu de första dagarna vill jag dämpa suget och då med nötter och fukt.

Nej dags att fixa till sig och börja plugga.

Vaknar tidigt. Redan innan klockan ringde, men valde att försöka sova tills klockan gjorde ljud ifrån sig. Det gick sådär. Slår upp ögonen och chockas av att det är så ljust ute! Efter det lägger jag märke till den bedövande tystnaden som finns i rummet. Japp, jag är åter igen uppe i Härnösand för att ha en iinnevecka på skolan.

Tystnaden och saknaden efter mina två älsklingar är det jobbigaste med att åka upp och vara utan dem i flera dagar.

Klockan visar i denna stund 06:02. Jag har alltså varit vaken i snart 1 timme.
Nu är det då dags att kliva upp och göra sig i ordning och sedan plugga lite innan jag beger mig mot skolan.

Jaha då sitter jag här igen och uppdaterar bloggen. Den här gången samtidigt som jag äter min lunch.
Jag har försökt att göra klart den sista uppgiften som jag har att göra innan jag ska åka upp till skolan igen. Vi ska ha en form ar speakers corner och då ska vi prata i ca 5 om någonting av det vi har läst. Det känns mest som att det är en massa svammel hit och dit i det jag klottrat ner på pappret som är ett utkast. Jag känner att jag har kört fast en del så ska öva på Patrik så får vi se vad han tycker om det hela. Det kanske bara är i mitt huvud som det låter fel eller vad man nu ska säga.

William är på dagis ett tag till, men jag längtar tills jag ska gå och hämta honom.

Nej nu ska jag kasta i mig det sista innan jag ger mig på uppgiften igen.

Åh jag har SÅ mycket som jag skulle vilja blogga om, men vill inte att hela världen ska få reda på allt just nu.

Jag går i drömmarnas land när tid finns till det. Vad drömmer jag om då? Jo, oftast är det om en utlandsresa, men jag drömmer om att flytta också. Jag vill inte flytta några mil bort (till en grannkommun) utan jag vill flytta till västkusten. Den drömmen har jag och Patrik haft i ca 3 års tid. Ingen av oss trivs här uppe och ju längre ner i landet man kommer desto mysigare är det.

Nej nu ska jag mysa med min lilla stora prins som håller på att vakna till efter att nästan ha somnat om efter att ha kommit hem från dagis.

Jag sitter här vid köksbordet med en kopp te och tittar ut genom fönstret. Solen skiner på husen lite längre bort och man får en känsla av att det är vår... tills man kollar på märken där snön från natten till igår fortfarande ligger kvar på gräsplättarna. Det finns glipor i snön där gräset sticker fram. Gräset som syns saknar den där härliga gröna färgen. Istället är gräset gul/brunt och ser så där ledsamt ut.

Jag håller om min tekopp och drömmer mig bort till medelhavet. Jag är mycket väl medveten om att det är kallt där också under vårt vinterhalvår, men det är betydligt varmare där än här hemma i kalla Sverige. De har även fler soltimmar än vi.
Jag skulle gärna bosätta mig vid medelhavet. Jag trivs så bra när vi är utomlands och jag längtar tills vi kan åka iväg nästa gång. Senast jag var ner till medelhavet var 2011 tillsammans med Patrik. Vi var då till Rhodos. Tänk er en varm morgon. Man vaknar tidigt och ser genom fönstret att solen är på väg upp. Man tar lakanet som man haft som täcke och virar de runt kroppen för att gå ut på balkongen och sätta sig i en stol och njutrr av att se hur solen sakta vandrar upp på himelen. Man ser förvandligen som skenet ger växter och byggnader.

Vi hoppas på att kunna åka iväg nästa år, men det är än så länge bara en dröm.