Kärleken till ens egna barn tar aldrig slut. Jag skulle kunna skriva hela dagarna om hur underbar min son är, men ikväll så tänker jag lägga all fokus på hans pappa, min fästman.
För tyvärr så är det så att kärleken till sin respektive kan ta slut, men min kärlek till min fästman är oändlig!

Han är den mest underbara man jag någonsin träffat. Han får mig att skratta när jag behöver detm han får mig att må bra när ingen annan kan det.
Jag får vara mig själv till 100% utan att han älskar mig mindre för det. Jag vågar vara mig själv till 100%.
Att veta att jag alltid har honom vid min sida är en otroligt viktig del och så skönt att veta.
Han ställer upp för mig när ingen annan gör det och han tror på mig när jag är svag och inte har något självförtroende.

Jag kan skriva i evigheter om alla hans underbara sidor och handlingar.
Det jag vill få sagt är att jag älskar honom så otroligt mycket.
Jag längtar tills den dagen då jag kan säga att han är min man. MIN man! Tyvärr ligger de inte inom den närmsta tiden, men båda vill gifta sig och det betyder en hel del även om det egentligen inte förändrar någonting mer än på pappret och en till ring att bära, men han är min andra hälft. Utan honom hade jag inte klarat av allting som jag har gjort.
Mina barn, våra barn, kan inte få ån bättre pappa!
Jag älskar dig, Patrik!

Sitter på tåget nu. Är framme om ca 30 min.
Det var extremt jobbigt att säga hejdå till William imorse när Patrik gick med honom till dagis när jag gick till tåget. Han var redan ledsen och när jag sa hejdå så blev det värre.

Patrik cyklade ikapp mig och gjorde mig sällskap till stationen så när det väl var dags att säga hejdå till honom så blev det jobbigt igen.

Under resans gång så har jag försökt att plugga lite. Har känt av åksjukan vilket varit irriterande.
Med musik i ena örat har jag kunnat plugga ändå. Efter en stund stod det still i huvudet så jag surfade runt istället och hamnade på en mammas blogg. Hennes dotter hade sma typ ett. Precis som en annan flicka som jag och William träffade en dag när vi var på sång och lek.
Jag kunde inte sluta läsa hennes blogg och när jag kom till inlägget där och skrev om sin dotters sista stund i livet så började tårarna rinna ännu än gång ner för mina kinder.
Man ska inte behöva begrava sina egna barn. Det är så hemskt!

Idag väntas skolan 13:15-17:00.
Resten av veckan väntas också långa dagar bortsett ifrån fredag då vi slutar tidigt.

Nej nu ska jag bara ta det lugnt den sista stunden innan jag kommer fram.

Ibland blir jag så irriterad över att vi vuxna inte tänker mer på miljön och våra barns framtid.

Mer om det en annan gång.

Vaknade klockan 5 för att plugga. 06:36 tog jag en paus för en kopp te. William vaknade till då så fixade lite välling och ringde till dagis.
Nu ska jag dricka upp mitt te och sedan plugga 1-1,5 h till innan jag ska iväg och intervjua en person till. På vägen ska vi in om i alla fall 2 affärer. Sen blir det plugg till och från fram till kl. 20. Bara för att försöka komma ikapp så mycket som möjligt. Klockan står på ringning samma tid imorgon bara för att jag ska få pluggat så mycket som möjligt så jag kommer ikapp tills det att jag åker upp till skolan på måndag.

Patrik har fortfarande feber så William är fortfarande hemma med oss.
Jag ska snart iväg till ett café för att plugga en liten stund och sedan intervjua en person till min uppgift. Efter det får vi se om jag tänker fortsätta plugga där eller åka hem och plugga vidare där.

Min förhoppning är att jag ska ha läst klart boken tills imorgon så jag kan börja skriva, men det tror jag inte så jag siktar in mig på att jag ska ha börjat skriva imorgon eftermiddag.

Nu ska jag ringa försäkringskassan och sen göra mig i ordning och gå fram.

Nu är det nära!
Nästa vecka börjar kampen igen att vara ifrån mina älskadr killar i några dagar, men det löser sig alltid och jag kommer ändå att ha fullt upp hela dagarna så det kommer nog inte bli lika jobbigt den här gången.

Nu är William frisk. Han har inte haft någon feber sedan natten till lördagen. Han sover bra på nätterna. Det vill säga trots lite rinnande näsa och hosta på dagarna så lyckas han sova hela nätterna nu.

Jag har kvar min nästäppa, men det är på väg åt rätt håll. Samma med hostan. Det värsta är att hur dåligt jag än mår så lär jag plugga. Vilket är lite jobbigt. Inte idag då jag mår bättre, men man hade ju inte gått till arbete eller skola så som man mått tidigare.
Patrik å andra sidan hade feber igår kväll och har nästäppa så vi får se när detta ska lämna oss helt.
William blir hemma idag eftersom att Patrik blir hemma. Jag ska påbörja min sista uppgift del ett. Dock så ska vi läsa en herrans massa så jag kommer ha fullt upp. Därför kommer det bli ett varmt bad med en bok gissar jag på.

Nu ska jag göra mig en kopp te innan jag sätter mig med en bok.

I början av veckan var det bara William som var förkyld. I onsdags kväll började jag att få lite hosta och på torsdagen hadr jag hosta och var täppt o näsan. I torsdags vid 09:00 hade William varit feberfri i ett dygn, men hostan och hans nästäppa var kvar. Han var riktigt pigg och glad.

Igår hade William ingen feber direkt på morgonen, men den smög sig på undrr förmiddagen och när klockan var 16:00 så hade han varit vaken i sammanlagt 3 timmar ungefär under hela dagen.
Från 16:00 började han bli piggare och prata mer och fram mot kvällen så var han sig lik igen och febern var borta.
Han vaknade inatt 01:20 och var så varm så vi tog tempen på honom som visade att febern var tillbaka igen. 38,8. Nu idag har han inte haft någon feber och är hyfsat pigg trots förkylningen.
Min nästäppa har övergått till en rinnande näsa och hostan sittet i. Patrik har även han börjat hosta idag och blivit nästäppt. Så nu ligger vi i sängen allihopa och är förkylda. William sover, patrik lyssnar på musik/kollar på film med hörlurar på för att jag ska kunna plugga. Tog en liten paus, men ska nu åtetgå igen.